Först vill jag bara visa er hur coolt vårat hus är.


:)

Sen så läste jag en annons för ett bra tag sen nu, men tänkte på den idag och kände att jag ville dela med mig.
Jag citerar:

Nu älskar jag mina breda axlar!
Jag har, efter många års viktpendlande, insett att några kilon mindre inte får mig att må bättre alls, snarare tvärt om. Varken lycka, självkänsla eller sexighet sitter på kroppen. Förut kunde jag ofta tänka "När jag kommer i de där jeansen, så skulle det minsann händra grejer". Nu har jag inte vägt mig på flera år och det är så befriande. Jag är inte naturlit smal, det är så det är och måste får vara. Det är inte sämre eller bättre än något annat. Jag önskar att det skulle finnas en större variation av kroppar i tidningar och tv, så att unga tjejer förstår att smala kroppar inte är det enda rätta. Kroppar i media är allt annat än naturliga och ingenting man ska jämföra sig med. Det är långt ifrån en majoritet av killar som föredrar supersmala tjejer, något jag trodde i tonåren. De flesta killar gillar normala tjejer och en hel del gillar tjejer som är kurviga. De allra flesta killar (och de bästa) bryr sig mer om huruvida du är snäll, rolig och skön att hänga med än hur du ser ut.

Nu älskar jag min kropp för att den är stark och duktig. Jag har alltid varit väldigt bra på allt som har med idrott att göra, min kropp är ett geni när det kommer till styrka, uthållighet och teknik. Jag tävlingssimmande i tonåren och fick väldigt breda axlar. Jag hatade dem då, men nu älskar jag dem. Det är ju svinsnyggt att vara bredaxlad! När jag började träna igen för några år sen och ta hand om min kropp började jag uppskatta den mer. Den är en fantastisk maskin och jag är så tacksam för att jag kan springa, hoppa och lyfta tunga saker. När man tänker på hur snäll krppen är som hela tiden gör som man säger så tycker man genast mycket mer om den. Den är ju fenomenalt schysst! När jag var yngre misshandlade jag min kropp med sol, cigaretter och alkohol i massor. Nu är det svinviktigt för mig att ta hand om den, det är den enda jag har och jag vill att den ska räcka länge.

Okej, jag kommer inte sluta dricka alkohol (än i alla fall), och jag kommer fortsätta äta godis. Men det är i alla fall en liten tanke att kroppen är annat än något man ska se på. Att den faktiskt är funktionell och tar en dit man vill. Man borde nog vara lite bättre kompis med sin kropp. Liksom, sluta vara arg på den. Låta hjärnan och kroppen bli bästisar, som slutar kasta skit på varandra.
Då kanske man skulle må lite bättre och kunna fokusera på andra saker här i livet :)