Det här har nog varit bland de värsta dagarna i mitt liv. Två avlivningar, en begravning och terrorattacker i Oslo och Utöya. Gudskelov! Verkar ingen jag känner vara skadad, men den här dagen har tänjt på kropp och psyke till det yttersta. 

Låg vaken halva natten och försökte tvångsmata Macho, min nio år gamla kanin. Han hade blivit bara ben och skinn, och hur mycket vi än kämpade fanns det inget att göra. Hans livskamrat, Miffy, också nio år gammal, gav upp i sorg. Han slutade äta och stenvägrade matning. Han ville inte leva ensam. Han var modig. Och gick hela vägen, trots att han var rädd. :'(