Idag när jag var ute och gick med Nim (i 1,5 timme) så hittade vi oss ner i en liten dal bredvid området där jag bodde förut. As we walked along the road the air became chiller and the sun was nowhere to be seen. Ungefär så.



Jag knackade aldrig på för att ta reda på om det bodde någon där, men enligt skylten på dörren gjorde det det.
Det var lite läskigt och vi gick därifrån ganska fort.

För övrigt så fick Nim ont i tassarna av de saltade vägarna och började halta. Då fick jag väl ställa upp och bära henne lite då. Ca en tredjedel av vägen. Pussarna efteråt fick väga upp det hela. :)