”Well, you came back with donuts and I think that tells more about you than leaving.”

Kom in på lite djupa tankar imorse när jag satt på tbanan. Hm, jag tänkte på minnen, och saker som hänt och passerat, och jag kom fram till två funderingar: Vad är egentligen tid? Och vad händer med det förflutna?

Vad är tid? Vi kan se det förflutna i ärr, rynkor, åldrande... Men vad händer med allt det andra? Känslor, tankar, sinnesstämningar. För vi lever ju bara i nuet. Varje sekund passerar och kommer aldrig igen. Medan jag skriver detta. Hela tiden. Det förflutna lämnar spår, men vad är det egentligen? Vad är tid?

Människan har gjort det till solens rörelser, jordens rörelser, klockans tickande. Tid skapar, och tid ödelägger. Tid ger möjligheter. Tid läker sår. Tid är det som sker hela tiden. Men samtidigt står den hela stilla? För vi har bara ett just nu, och det är just nu.

Finns tid i den benämnelsen, eller blir allt vi upplever bara lagrat i våra kroppar. I våra minnen, i vår hjärna, på och i vår kropp. Blir allt jorden upplever lagrat i skorpan? Som berg, hav, öar. Allt vi har runt oss är som ett lager av ting som skett i det förflutna. Som ett gammalt kantstött förvaringsskåp. Och vad kommer alla dessa märken, erfarenheter, minnen vara till för nytta i slutänden?

Såg ett mycket tänkvärt citat på facebook häromdagen:
”Vad vi är idag kommer från gårdagens tankar och våra nuvarande tankar skapar morgondagens liv.”

Over and out.