Alltså, jag har tänkt på en sak.
Man hinner tänka rätt mycket när man åker trikken om mornarna. Och när man ser nya människor kliva av och kliva på hela tiden...
Det är ju inte direkt så att man tänker "Jaha, finns det någon som ser ut sådär också" när man ser en ny människa. Man blir liksom sällan speciellt förvånad. Och DET, kära ni, har jag kommit fram till beror på att man kategoriserar utseenden och slänger in dom i olika fack. "Jaha, där är den där gråhåriga med lite halvbold ja. Där är kostymnissen. Där är den som ser lite halvgalen ut..." osv osv.
Och detta, tror jag, sker utan större hänsyn till att det faktiskt är en helt ny individ som du inte träffat förut, som du inte känner, som du inte alls vet någonting om. Utan han har fått sitt fack och där ska han sitta. Det är nog därför det är väldigt lätt att döma ut folk på förhand, vilket vi alla har lärt oss att vi inte ska göra.
Undrar just varför vi har den här funktionen. Skulle kanske bli för jobbigt om vi hela tiden skulle reagera över alla när vi gick på stan. Lägga märke till varje detalj.
"Men oj va lång den där var, och vad tätt ögonen satt, och vilka stora läppar, och vilka fräknar, och..."
De e ju litt gøy!

Annars så har arbetsdagen varit rätt bra. Eller, det kändes som att jag inte blev nöjd med klippningarna trots att jag inte kunde gjort det så mycket bättre. Har även färgat ögonfransar på våran minns-inte-ens-vad-det-heter (skoltjejer som jobbar extra med att hjälpa till att städa undan, sopa hår, byta sopor osv), vilket blev fel första gången och rätt andra. Färga vipper kallas det på norska. Och färgat Ingvilds hår :) Och och och.. på torsdag kanske det är min tur!

Igår hade vi produktgenomgång av Sexy Hair, och efteråt fick vi välja två produkter var!
Grymt ju.